Uppdatera din webbläsare.

Det verkar som du använder en gammal version av Microsoft Edge webbläsare. För att få den bästa upplevelsen av Busch webbplats bör du uppdatera din webbläsare.

Antireflexbeläggningar är ett måste inom optometri

Ömtåliga skikt skapas under vakuum

Glas med antireflexbeläggningar ökar komfortnivåerna för glasögonbärare och förbättrar kvaliteten för komplexa glas. Antireflexbehandlingen appliceras under högt vakuum.

Antireflexbeläggningar förbättrar inte bara komforten för glasögonbärare väsentligt. De bidrar också till bärarens säkerhet. Utan denna säkerhetsdetalj skulle de behöva stå ut med starka reflexer. Kvällstid skulle till exempel de starka strålkastarna från ett fordon som närmar sig bakifrån kunna blända bäraren på ett farligt sätt.

En förutsättning för bra bilder

Microskop, teleskop och kameralinser har också antireflexbeläggningar. Utan en antireflexbeläggning skulle zoomlinser med tio eller fler element inte alls vara till någon nytta: En del av det reflekterade ljuset skulle alltid studsa tillbaka till nästa linselement. Eftersom denna studsande reflexion växer exponentiellt med antalet linselement, ger det extremt störande ljusprickar på bilden eller skapar en suddig slöja längst upp.

Reflexion uppstår i gränsen mellan luft och glas. En antireflexbeläggning stör denna effekt genom att den skapar ytterligare barriärer: ett extremt tunt, transparent skikt tillverkat av ett annat ämne appliceras på glasytan. Detta innebär att ljuset faller på två reflexiva barriärer – mellan luften och beläggningen samt mellan beläggningen och glaset.

Destruktiv interferens

Alltså uppstår det två reflexioner och de separata strålarna färdas med olika avstånd. Vågorna oscillerar inte längre synkroniserat på sin återresa. Om botten på en våg möter toppen på en annan våg kommer dessa vågor att ta ut varandra. Optometrister kallar detta för destruktiv interferens. Om du applicerar flera skikt för att skapa flera barriärer kan den reflexiva effekten mer eller mindre elimineras.

De enskilda skikten är endast några nanometer tjocka. För att framställa sådana tunna skikt används en process som kallas fysikalisk ångdeponering (PVD). Det robusta beläggningsmaterialet förångas med en rad olika metoder eller atomiseras med jonbombardering och appliceras sedan på linserna. Alla dessa metoder har en sak gemensamt: De kräver en vakuumkammare eftersom processen endast fungerar under högt vakuum. Busch Group erbjuder ett brett sortiment av vakuumpumpar för denna uppgift.

Staplade skikt på glasögonlinser

Transparenta material som har ett annat reflexivt index än glas används för att skapa antireflexbeläggningar. En högkvalitativ antireflexeffekt genereras genom att flera skikt staplas över varandra för dessa material. Linsens kvalitet beror mycket på hur jämnt dessa skikt läggs. Samma princip gäller övriga funktionella skikt som appliceras på moderna glasögonlinser.

Ett polarisationsskikt, även kallar polariseringsfilter, ser till att de reflekterade vertikala ljusvågorna inte tar sig igenom glaset och in i ögat. Ljusvågor som dessa skapas primärt genom reflexion, till exempel då solljus studsar från en våt väg. Polariseringsfilter minimerar bländningsverkan och hjälper sikten som får rikare kontraster och samtidigt förbättrad färgperception.

Ett antistatiskt skikt förhindrar uppbyggnad av statisk laddning och oönskade attraktionskrafter. Ett skikt med en lotuseffekt gör det svårare för smuts och olja från huden att fastna på linsen, och ser även till så att vattendroppar kan droppa av. Ett hårt elastiskt skikt skyddar linsen – som brukar vara tillverkad i relativt mjuk plast – från små repor och andra mekaniska effekter. Av funktionella skäl måste det härdade skiktet appliceras direkt på linsen. Antireflexskiktet och andra typer av specialfinish appliceras sedan ovanpå. När flera vidhäftande skikt appliceras kan det bli tio eller fler skikt på ena sidan av en lins.